Vi är politiker med yrken, inte yrkespolitiker.
Sjunde namn på Medborgerlig Samlings riksdagslista är statstjänstemannen Miloš Varcaković, ledamot i distrikt Västs styrelse.
”Jag är en 27-årig statstjänsteman från det fagra Halland. Jag arbetar idag inom den statliga förvaltningen vilket gett mig en insikt i hur fel våra skattemedel nyttjas inom verksamheten, men även hur farligt det är med politiker som bestämmer över våra verk utan någon som helst kunskap kring hur processer, verksamheter eller lagar styr den dagliga driften. Politisk okunskap som skapar svarta hål i vår budget helt enkelt.
Min utgångspunkt är att politiken skall vara styrd utefter folkets och framförallt verklighetens behov. Politiken skall inte kunna nyttjas för att enskilda maktfullkomliga individer skall genomföra ”historiska förändringar” – som i slutändan leder till svarta hål och dränage i den statliga budgeten. Hål som sedan skall täppas till med allmänhetens medel.
För vem vill egentligen att våra statliga myndigheter, vars grundfundament lades av Axel Oxenstierna, inte längre ska stå i medborgarnas och rikets tjänst?
Tanken var inte att våra verk och vår politik skulle motarbeta medborgarnas frihet och vårt utrymme att leva våra liv som det bäst behagar oss. Men i dagsläget har vi kommit in i en situation där politiker ser det som sin huvuduppgift att styra våra liv.
Att valet föll på Medborgerlig Samling är tämligen självklart: ett parti som inte är sprunget ur klassiska politiska strukturer där ja-sägare premieras framför kritiska tänkare, ett parti där de flesta, om inte alla, medlemmar har en karriär bakom sig, vilket medför att partiet är ett av få som kan stoltsera med stor expertis på alla områden där man presenterar förslag till förändring.
Jag kommer därför, om jag vinner ert förtroende, göra mitt yttersta för att återbörda den frihet som tagits ifrån medborgarna.
Mina fokusområden kommer att handla om:
– Att effektivisera myndigheterna, med start på Försäkringskassan. Detta genom att tillsätta expertgrupper med stark förankring inom organisationen som skall utreda och komma fram till vilka förbättringsåtgärder som behövs för att
i) spara skattemedel, men även
ii) rationalisera myndigheten.
Jag tror inte att ständigt högre skatter och mer tillskjutna medel leder till bättre samhällsservice, något även dagens empiri håller med mig om.
– Att arbeta för att förenkla Plan- och bygglagen. Politiker och statliga verk ska inte ha för mycket att säga till om vad privata aktörer vill göra på sin egen mark och sin egen tomt. Jag kommer även här att fokusera på regelförenklingar: så länge man inte bygger något direkt samhällsfarligt eller något som går emot allmänhetens önskemål bör staten ta ett steg tillbaka. Det är viktigt att politiken visar förtroende för den grupp som röstar fram politikerna, och jag har förtroende att var och en kan förvalta sin egendom bäst.
– Att arbeta för att stärka våra lant-, jord- och skogsbrukares rätt till sin egendom. De som bäst förvaltar sin mark är de som äger den, de som bäst känner till den och dess behov är också de som äger den. Förutom det materiella arvet finns det även kunskap som ofta ärvts i generationer. Jag tror inte på att diverse utredare i Stockholm, politiker som aldrig ägt skog, jord eller mark kan mäta sig med denna expertis. Staten skall heller inte hur som helst kunna konfiskera mark, i de fall där allmännyttan går före skall ägarna kompenseras för förlorad mark och då rikligt.
Jag tror helt enkelt inte på en politik där politiker, 349 stycken, skall kontrollera och styra över individernas behov.
Jag tror inte heller på en politik där statens behov är överordnade individens.
Jag vill och hoppas kunna ge er en plattform för att vi ska få leva med större individuell frihet, och jag hoppas på ert förtroende i valet den 9 september 2018.”
